-emmas

Du vet precis vad det handlar om. Jag vill ha dig, jag vill hålla om dig, stå nära dig och bli älskad av dig. Det är någon stor del utav mig som är borta, och det känns ibland så tomt. Som på natten när jag brukade somna i din famn och vakna och se dig det första jag gör. Det är ju det bästa som finns. Att vakna bredvid sin kärlek.

Jag försöker tänkta på ettt moget sätt, att om jag försöker gå vidare och han verkligen vill ha mig så får han springa efter mig och hindra mig från att gå vidare. Men så fort jag tittar tillbaka så finns det ingen där. Det kanske är meningen att det inte ska finnas någon där. Jag sitter och tittar raktfram i ett tomrum och det flyger upp bilder på vad vi brukade göra tillsammans, som i en film, fast i mitt huvud.

Jag försöker ha tålamod, men om inte jag känner den där känlsan att jag vill skriva hela tiden, träffa dig hela tiden, bara höra din röst eller se dig. Då kan man väll inte säga att det var äkta kärlek mellan oss. Och det vill jag, ha kontakt med dig på något sätt 24 timmar om dygnet. Men det är då jag försöker ha tålamod och försöker låta dig vara för det kanske är då du kommer sakna mig med.

Men jag har ju egentligen redan fått ett svar, om du skulle vilja attt det skulle bli du och jag så skulle du skriva till mig, du skulle vilja höra min röst, se mig, veta vad jag gör, 24 timmar om dygnet. Men det har vi ju fått ganska klart tecken på att så är det inte. Och det känns som att det är mitt fel alltihop, även om det kanske inte var det så är det så det känns. Det var jag som ville ses heöa tiden.. 

Men om jag skulle få en enda önskan så skulle inte det vara att paddla os i canada eller var fan det var, jag skulle inte önska mig en miljon, jag skulle inte önska mig ett bättre utseende, jag skulle inte önska mig fred på jorden, jag skulle önska mig dig. För tillsammans med dig skulle jag kunna fixa allt. Till och med fred!

Jag var ganska ledsen några dagar, men om du inte hade varit vid min sida så kan du bara gissa hur det såg ut när jag blev ledsen. Och ja, dettta är omoget av mig att skriva mina känslor men jag har inte berättat för något och det är nog det jag behövde. Det känns mycket bättre nu, innan jag lagt ut det, men jag tänker göra det ändå. Bara för att jag känner för det.